ANDREVSTAM

Ni vet hur man hör sig själv och ser sig själv på film? Jag kan ju säga att det är ju bara mig att hoppa i graven på en gång. Jag är absolut inte van att stå framför en videokamera eller höra mig själv? För vem gör det liksom? Det är skillnad på foto och film, för på foto har man en chans att se bra och där hör man inte ens rösten. Men på film, då är det kört för dig. Så nu ska jag gå och operera bort mitt ansikte och skaffa en megan fox röst. Thats some good shit. (Mår allmänt fysiskt dåligt) hah

The Mountain from TSO Photography on Vimeo.

Att tänka på att jag ska komma på ett projekt till min praktik på tv, att ha råd att ha praktik nere i göteborg i två veckor, att min mor fått ett jobb, att jag söker massa jobb för att skaffa pengar till något jag vill göra, att jag har just nu för dålig ekonomi för att ta studenten, gå på balen, hur jag ska klara mig nästa månad, varför sålde jag min underbara kamera och allt sådant där som får plats i en huvudet på en brud har gjort mig till en jobbig/dålig flickvän och till en dyster brud som inte orkar ha ett bra humör.

Jag har haft mycket otur i mitt liv och det har inte slutat än. Min dator behöver ett nytt batteri och min phone som jag beställt har inte kommit än. Men istället för att sitta och tjura som en liten tös så tar jag nintendot i min hand och lägger mig i sängen och njuter som ett litet barn igen. Vet inte hur och vet inte när, men vi fick snäpp på nostalgi.

Det är mycket saker som händer som jag inte förstår, det är mycket som jag bär på som jag vill släppa. Det är så mycket i ens liv som man skulle vilja gottgöra. Det finns för mycket som man aldrig kan förlåta och så mycket som man aldrig komma kunna bli förlåten för. Det är sjukt egentligen hur vi alla har ett eget liv, ett liv att ta hand om. Men på samma gång finns det så mycket mer liv som vi inte känner till som vi kanske en dag får möta och kämpa för. Det finns liv som vi kunde gjort någonting åt, liv som vi kunde ändrat och har ändrat. Vi människor har en sådan stor makt här i världen. Vissa slösar bort det, andra tar hand om det, vissa använder det på sätt som man aldrig kan tänka sig och andra gömmer sig för att inte visa sitt liv för andra, leva i ensamhet. Och det finns en del som inte kan göra något för att en annan har förstört det livet. Jag vet idag, nu.. att jag aldrig kommer ta något förgivet. Jag vill leva för stunden. Inte titta för mycket framåt och för att sedan glömma bort vad man gör med nuet.

Vad är det som kommer lastat? Ett gäng fulla känslor inknytna i en liten silverpåse med svart rosett. Sådana där känslor som man gömt undan och förvarat i en svart liten låda? Ett skepp kommer lastat.. hörde en gång att när man lastar på ett skepp, så ska det vara någonting viktig som ligger en nära till hjärtat.. något som man sedan ska skicka vidare till en annan som i sin tur ska få bära & lära sig utav. Ett litet skepp kommer lastat.

Så vad har jag gjort under detta år eftersom jag inte har skrivit någonting alls? Börjar få för mig att detta går utför.. men jag är ju inte direkt en som orkar skriva varje dag. Iallafall så har jag haft det fullt upp med skolan, pojkvännen osv. Jag har tillochmed börjat med tradera igen, även gjort så att Ebbe tjänat lite pengar. Och jag, lilla jag har sålt min kamera ihop om att köpa en ny så snart som möjligt. Har också betalat balklänningen, studentmössan och beställt en studentklänning. Så nu är det i full gång. Fixar allting nu så jag har det gjort, så slipper jag tänka på det sen. Studenten är inte långt ifrån.