ANDREVSTAM

Vad är det som kommer lastat? Ett gäng fulla känslor inknytna i en liten silverpåse med svart rosett. Sådana där känslor som man gömt undan och förvarat i en svart liten låda? Ett skepp kommer lastat.. hörde en gång att när man lastar på ett skepp, så ska det vara någonting viktig som ligger en nära till hjärtat.. något som man sedan ska skicka vidare till en annan som i sin tur ska få bära & lära sig utav. Ett litet skepp kommer lastat.

Så vad har jag gjort under detta år eftersom jag inte har skrivit någonting alls? Börjar få för mig att detta går utför.. men jag är ju inte direkt en som orkar skriva varje dag. Iallafall så har jag haft det fullt upp med skolan, pojkvännen osv. Jag har tillochmed börjat med tradera igen, även gjort så att Ebbe tjänat lite pengar. Och jag, lilla jag har sålt min kamera ihop om att köpa en ny så snart som möjligt. Har också betalat balklänningen, studentmössan och beställt en studentklänning. Så nu är det i full gång. Fixar allting nu så jag har det gjort, så slipper jag tänka på det sen. Studenten är inte långt ifrån.

Några saker som jag ansett varit bra under året tvåtusenelva är att jag tog ännu ett steg närmare tjugan, ett steg närmare vuxenlivet.. det sista steget till slutet av tonåren, sick. Att jag hade ett jobb som jag trivdes norgerlunda med, mirakel. Att ha en lön fick som mig att känna mig lite rikare än vad jag brukade göra.. Jag träffade människor och hade spontana utflykter med vänner och alkoholens vägnar. Spenderade mina bakfylledagar på en bänk samtidigt min bror åkte bräda. Och dessa oväder under sommaren som åska, blixtrar och mörka himlar. Och till slut denna underbara dag med stockholmarna. Från pub-resturang-pub-krog. En sommarkväll med bara ben och en massa skratt. Det var även den första gången jag och Ebbe kom närmare varandra. Både psykiskt och fysikskt. Jag vet, mys.



Det som har varit sämst under tvåtusenelva. Hur mycket jag än log så var det oftast alltid något som tog det ifrån mig. Jag är en temprament-full flicka som inte står ut med alla. Jag har mina up and downs, vilket har förekommit ofta detta år.På tal om det mitt jobb gick även i konkurs, vilket då innebar för mig -no moner for funny. Lev istället fattigt som du alltid har gjort. vilket leder givetvis till att jag också sökt massor, massor med jobb men ej fått någon respons (detta påminner givetvis mig om att jag ska flytta långt, långt bort). Och sist men inte minst. All dessa jävla alkohol som man hävt i sig under alla helger och vardagar, enough is enough.



Och nu, vad ser jag fram emot tvåtusentolv? Min första tanker är självklart att jag tar studenten, nu har jag banne mig gått fyra år på gymnasiet. Det är väl på tiden att jag ska få fira den kunskap jag lärt in. Sedan också denna bal som man lägger ner miljontals kronor på, den är man ju tuvngen nu att ser fram emot. Men det ska bli kul, att äntligen få börja göra något utav sitt liv. Sedan det sista med vad jag ser fram emot är vad jag väljer och vad jag kommer göra. En obesvarad fråga tillsvidare.

Alla har många drömmar. Jag har en. Att se världen.. inte som ett arbete, utan som en fridom. Att vandra fritt, att få vara den jag är. Utan komplikationer, utan massa trubbel. Att kunna känna sig som en fågel. En ny början, varje dag, i ett helt liv.

Innan vi springer ut för jullov imorgon så ska jag träna tioöveråtta och ha en slapp lektion på sköna stolar med en dator framför mig. Men jag har även starka funderingar på att ligga inne och sova istället. Det har ju snöat som i bergen på Skyrim ute. Det är inte så lockade att hasa sig fram, dra sig och sedan titta sig omkring och se så att ingen såg dig. so, what would it be?

I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go, things go wrong so that you appreciate them when they're right, you believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself, and sometimes good things fall apart so better things can fall together.

jag vill verkligen leva i Skyrim.

I tell you, I tell you. The dragonborn comes.